Jag håller på med ett litet experiment, ströningar i mässingsplåt med pålödd spik. Jag använder 0,7 mm mässingsplåt och 2 mm mässingstråd.


Ströningen på en bältesrem klädd med vitt vegetabilgarvat svinskinn. Remen är 20 mm bred och den kvadratiska ströningen är 12 mm i sidan. I hörnet syns remen från baksidan med nit, nitbricka och sömmen som håller skinnbeklädnaden på plats.


Ströningen växer fram. Först klipps plåten till kvadrater, kanterna filas rent och v-formade snitt filas med en trekantfil. Med hjälp av en huggmejsel markeras spetsen på de filade v-snitten så att den går över i strålar in mot mitten på ströningen. Plåten knackas sedan lätt skålad innan stiftet löds fast på baksidan. När stiftet är på plats poleras ströningen mot en skinnklädd träbit bestruken med polerpasta.


För att fixera stiftet i rätt läge böjs tråden och sätts fast i ett skruvstycke så att änden är vinkelrät mot ströningen och så att den med trådens egen fjädring lägger ett lätt tryck mot plåten. Under plåtströningen ligger en liten metallring för att minska värmeöverföringen till skruvstycket. Ytorna som ska lödas samman skrapas/filas fria från oxid, bestryks med lödvatten och en liten bit silverlod läggs intill lödskarven, även den bestruken med lödvatten. Efter lödningen har lodet flutit ut och ger en jämn och fin övergång från tråden till plåten. Tråden sågas av en bit upp och filas något tillspetsad för att lättare passera hålen i läder och nitbricka. Innan nitningen sågas tråden av ca 1-1,5 mm utanför nitbrickan. Normalt sett brukar man säga att man behöver 1-1,5 gånger nitens diameter för att få en bra nitskalle. I praktiken får jag det trots att jag sågar av stiftet kortare men det kompenseras av att nitbrickan trycks ner en bit i lädret. Nitskallen drivs ut mot ett städ med en liten kulhammare. För att inte förstöra ytan på ströningen läggs en tunn skinnbit mellan ströningen och städet under nitningen.