|
maxlu179
[Recent Entries][Archive][Friends][User Info]
Below are the 20 most recent journal entries recorded in the "maxlu179" journal:[<< Previous 20 entries]
|
09:31 pm
[Link] |
|
|
12:01 pm
[Link] |
Plåtströningar
Jag håller på med ett litet experiment, ströningar i mässingsplåt med pålödd spik. Jag använder 0,7 mm mässingsplåt och 2 mm mässingstråd.
Ströningen på en bältesrem klädd med vitt vegetabilgarvat svinskinn. Remen är 20 mm bred och den kvadratiska ströningen är 12 mm i sidan. I hörnet syns remen från baksidan med nit, nitbricka och sömmen som håller skinnbeklädnaden på plats.
Ströningen växer fram. Först klipps plåten till kvadrater, kanterna filas rent och v-formade snitt filas med en trekantfil. Med hjälp av en huggmejsel markeras spetsen på de filade v-snitten så att den går över i strålar in mot mitten på ströningen. Plåten knackas sedan lätt skålad innan stiftet löds fast på baksidan. När stiftet är på plats poleras ströningen mot en skinnklädd träbit bestruken med polerpasta.
För att fixera stiftet i rätt läge böjs tråden och sätts fast i ett skruvstycke så att änden är vinkelrät mot ströningen och så att den med trådens egen fjädring lägger ett lätt tryck mot plåten. Under plåtströningen ligger en liten metallring för att minska värmeöverföringen till skruvstycket. Ytorna som ska lödas samman skrapas/filas fria från oxid, bestryks med lödvatten och en liten bit silverlod läggs intill lödskarven, även den bestruken med lödvatten. Efter lödningen har lodet flutit ut och ger en jämn och fin övergång från tråden till plåten. Tråden sågas av en bit upp och filas något tillspetsad för att lättare passera hålen i läder och nitbricka. Innan nitningen sågas tråden av ca 1-1,5 mm utanför nitbrickan. Normalt sett brukar man säga att man behöver 1-1,5 gånger nitens diameter för att få en bra nitskalle. I praktiken får jag det trots att jag sågar av stiftet kortare men det kompenseras av att nitbrickan trycks ner en bit i lädret. Nitskallen drivs ut mot ett städ med en liten kulhammare. För att inte förstöra ytan på ströningen läggs en tunn skinnbit mellan ströningen och städet under nitningen.
|
|
12:09 pm
[Link] |
Krenelering
Jag har varit lite inaktiv här på ett tag. Det beror helt enkelt på att jag har flyttat, börjat en ny utbildning och haft väldigt mycket att göra. Det vore däremot lögn att säga att jag inte har arbetat med bloggen, dock inte med något som syns för er läsare. Jag bygger en hemsida och har arbetat bra många timmar med att kopiera in alla blogginlägg på den nya sidan. Snart är den så klar att jag kan presentera den för allmänheten. I väntan på detta ger jag er en liten godbit i form av en trevlig krenelering.
Det är ett väldigt enkelt sätt att göra en effektfull krenelering. Det går snabbt att göra, har stor visuell effekt och jag gillar att den har en riktning vilket ger en liten effekt av att bryta symetrin i plagg om kreneleringen ligger horisontellt, vilket gör plagget mer levande. Den klipps lättast i två steg. Först lkipper man de stora kilformade jacken och ser till att de blir ungefär lika stora och jämnt placerade. Först därefter klipper man de små jacken. Det kan vara bra att tänka på att snitten i de små jacken, så långt som möjligt, ska vara parallella med framkant eller snitten i de stora jacken.
|
|
12:46 pm
[Link] |
Fler skålar
När jag var ute på promenad hittade jag en nerblåst ask i en park. Efter att ha pratat med folk på parkförvaltningen fick jag klartecken på att jag kunde ta av den till slöjdvirke. En bekant kom med motorsåg och vi fick med oss en hög askkubbar, ca 70 cm långa och ca 20-25 cm i diameter. För att fira den nya virkestillgången svarvade jag två lite större skålar.
De två främre skålarna är svarvade i ask och den bakre i björk. Samtliga är svarvade i färskt trä vilket ger en lätt oval form efter torkning. Diametrarna är ca 18, 16 respektive 11 cm. Inspiration till björkskålen är hämtat från fynd och rekonstruktioner av så kallade "poringers", avbildade och beskrivna i "The Wooden Bowl" av Robin Wood.
|
|
12:36 pm
[Link] |
Snibbskålar
Om konsten att svarva en snibbskål.
Ämnet sågas klyvs och barkas. Jag brukar barkafrån mitten och neråt för att sedan vända och barka den andra halvan. På så sätt behöver man inte yxa nära handen man håller täbiten med. Ämnets kanter och yta jämnas till.
För att inte ha onödigt mycket material i svarven sågas ämnet något så när kvadratiskt, mitten markeras och baksidan yxas till grovt innan biten sätts upp i svarven.
Skålens undersida svarvas. Större skålar brukar jag svarva helt på dubb men det är besvärligt på små skålar. Därför svarvas en lagom stor klack som passar i svarvshucken så att man lätt kommer åt att svarva insidan. Där skålformen ansluter till den kvadratiska plattan svarvar jag ett grundt spår så att den skålade ytan fortsätter ca en halv mm in i plattan. Jag gör det på båda sidorna om plattan. Spåret underättar arbetet när jag sedan täljer rent snibbarna.
Skålens insida svarvas. När skålen gröps ur släpper spänningar i trät vilket gör att den inte helt behåller sin cirkulära form. Det är därför viktigt att urholkningen sker i etapper så att man svarvar färdig yta och tar bort materialet in mot mitten i lager med succesivt större djup. Om man svarvar insidan grovt för att sedan gå tillbaka och skära färdig yta så har skålen slagit sig och väggen kommer att bli ojämn i tjocklek. Denna effekt blir större ju större skål man svarvar.
I och med att snibbskålen har en kvadratisk platta som sticker ut runt kanten får man sikta från sidan för att få skålens kant att hamna i linje med skålen på plattans undersida. När man svarvar insidan kan man ta hjälp av en lampa för att se hur tjock skålens vägg är. När Insidan är färdigsvarvad lossas skålen och undersidan täljs rent med en skedkniv.
Snibbarnas form markeras och snitt sågas längs markeringarna. Genom att skära upprepade snitt med en vass knivspets, både från över- och undersidan, avlägsnas delarna som ska bort med minimalt efterarbete i snittytan. Snibbarna skärs rena på ytor och kanter. Här underlättare att ha det svarvadde snittet längs skålens rundning. Man skär helt enkelt in mot skålen och spånerna ramlar bort när man når det svarvade spåret.
Från en kubbe får man ut två skålar och en rejäl hög med spån. För att skålarna ska torka lagom snabbt så att de varken möglar eller spricker, läggs de i en papperspåse.
|
|
12:05 am
[Link] |
Käpp
Jag fick för mig att jag ville göra en käpp, dels att ha som vandringsstav på ett lajv jag ska på och sedan som modern käpp i nedkortad verson. Jag plockade ett ämne i hassel, en grövre, nästan horisontell gren med två snabbvuxna vertikala grenar. Jag tog av den yttersta biten av den grova grenen till att bilda kröken och behöll den ena förgreningen till att bilda käppens skaft. Diametern på den grova grenen var ca 12 cm och de två vertikala förgreningarna hade ungefär hälften så stor diameter. Längden är nu ca 170 cm och jag kommer troligen att korta ner den till normal käpplängd framöver.
Bilden visar käppens framväxt. Överst: Ämnet obearbetat. Mitten: Käppen femton minuter senare när jag yxat bort det värsta. Nederst: Käppen efter ytterligare en halvtimme då jag gått över med bandkniv, vanvlig täljkniv och hyvel.
Detaljbild som visar böjen, först grovt tillyxad och sedan i nästan färdigt utförande. När den torkat ska jag skära den färdiga ytan.
Avslutningsvis tvingade jag fast käppen på undersidan av en hylla så att den inte är ivägen och så att den fixerats i rakt läge. Planen är att den ska behålla den raka formen när den torkat. Vi får se hur det går.
|
|
10:00 pm
[Link] |
Kantväv
Jag håller på med en ny hätta och visar här på ett lyckat experiment med kantvävning. Tekniken beskrivs i Textiles and Clothing, sid 161. Hättan är i ylle fodrad med tunnare ylle och den här väven binder ihop lagren samtidigt som den bygger på och säkrar kanten utan att bygga på någon extra tjocklek.
Det är en brickväv med fyra brickor och fyra trådar i varje bricka. Väven sys fast i kanten med inslaget.
Jag tänkte passa på att göra lite reklam för en kurshelg (Den modemedvetna medeltiden, 17-19 oktober) jag ska hålla i samarbete med LajvVekstaden. Det blir lite teori om historisk dräkt, olika former av källor (fynd, konst, skrifliga källor mm). Vi gör basmönster med personlig passform och tittar på en massa roliga tekniker och dräktdetaljer. Kantväven ovan är ett exempel. Tveka inte att anmäla dig. Antalet platser är begränsat så det kan vara bra att vara ute i god tid. Anmälan sker via lajvverkstadens hemsida.
|
|
02:45 pm
[Link] |
Penningpung från Bergen
I början av sommaren hade jag möjlighet att besöka Bryggenmuseet i Bergen, vilket var väldigt roligt. Museet har en stor samling fynd från utgrävningarna av de medetida hamnkvarteren i Bergen. Det rör sig huvudsakligen om fynd från sent 1200-tal och tidigt 1300-tal. Det var väldigt inspirerande och jag fotograferade massor. Med andra ord kan ni nog vänta er flera projekt framöver med inspiration från medeltida Bergen. Nu först en penningpung.
Till vänster: Pungen, tillverkad i barkgarvat getskinn från Morjärvs garveri. Den är skuren som en cirkel med diametern 22 cm. Dragskon består av en rem skuren ur samma skinn som pungen och sitter i 40 jämnt utplacerade hål, ca 1 cm från kanten. Laskningen är gjord av samma rem som i dragskon och även den sitter i 40 hål, placerade så att vart och ett av laskningshålen sitter i linjen mellan ett hål i dragskon och cirkelns centrum, ca 6 cm från kanten. Den består av ett varv draget genom hålen så som i dragskon, kompletterat med ett varv kaststygn där varje stygn sticks bakom remmen från första varvet.
Till höger: Foto av fyndet. Tyvärr var fotomöjligheterna begränsade av monterns glas och väggar.
Det är ett intressant fynd som starkt påminner om fynd beskrivna i Purses in Pieces i skärning och utseende, med cirkelformigt skinn och dekorativt lagda veck. Skillnaden är att denna pung har en laskning kunt "midjan" som kåller vecken på plats och som ser till att botten alltid är skålformad, även om pungen är fullt öppen.
På förfrågan lägger jag till en bild på pungen i öppet tillstånd och passar samtidigt på att klämma in en bild med remmen knuten om öppningen så att den är säkert sluten.
|
|
09:28 pm
[Link] |
Bältesväska
Jag har precis levererat en bältesväska som en bekant beställt av mig. Den är baserad på diverse väskor ur Purses in Pieces, av Olaf Goubitz. Jag har dessutom sneglat en hel del på väskorna som mikkelf84 gjort, vilket alltid är lika inspirerande.
Väskan är vändsydd i 1,5 mm svärtat nötläder och med barkgarvat getskinn från Morjärvs garveri i laskning och pungar. Spännet är i gjutet i brons och förtennat.
Till vänster kan man se några av väskans detaljer med locket uppfällt. Insidan av locket är fodrat med handvävt linne. Till höger visas väskan sedd bakifrån.
Infodringen i locket består av en läderbit med genombrutet mönster, fastsytt på en bit av handvävt linne. Tygets stadkant utnytjas för att undvika att tyget fransar sig i överkant. Först efter att lädret sytts fast klipps det överblivna tyget bort. På så sätt kan infodringens ytterform tydligt markeras på tyget så att infodringen får rätt form jämfört med locket. I annat fall är det lätt hänt att det ändrar form och får dålig passform då sömmarna stramar i lädret. Markeringen klipps bort när tyget klipps rent. Pungarna består av ett stycke som sytts fast med dubbla sömmar genom en tunn svärtad läderrem.
Överkanten på pungarna förstärks med en dekorativ kastsöm och kanten rullas samtidigt in så att den klippta kanten döljs. Laskningen binder samman locket och överkanten på lockets infodring med väskans fram- och bakstycke. Laskremen är ca 5 mm bred och är skuren ur samma skinn som pungarna.
|
|
11:51 am
[Link] |
Tältsömnad
Jag började för många år sedan att handsy ett tält. Min dåvarande flickvän hade precis gjort slut och jag mådde inget vidare. Jag konstaterade att om jag ändå ska må dåligt kan jag lika gärna göra något produktivt samtidigt. Sagt och gjort, jag började sy mig ett tält. Tråkigt nog, såhär i efterhand, började jag må bättre innan jag var färdig så tältet blev inte riktigt klart. Det går att använda men förslutning av tältöppningen och några andra detaljer blev inte färdiggjorda. Det blev nästan klart nu inför medeltidsveckan i Visby och jag passade då på att fota det för bloggen.
Ett enkelt ryttartält, 3x5 m i basen och 1,8 m högt. Det är sytt av arméns linnedraglakan som är tätvävda, relativt tunna och helt oimpregnerade. Det har dock visat sig att impregnering inte alls behövs så länge man har tillräcklig lutning på tältduken och dessutom undviker att något kommer åt tältduken från insidan. Draglakanen har bredden 80 cm vilket är en väldigt bekväm bredd för ett tält av den här storleken.
Här sys en sadelgjordsförstärkning fast vid tältets öppning. Tältet är sytt med segelmakarnål och vaxat segelmakargarn från Beck och Rep på Gotland. En viktig detalj för att arbetet ska gå snabbt och enkelt är att använda sykrokar. Jag hade en krok som jag fäste i en rem om midjan och en krok som jag fäste i ett element. På så sätt håller man tygen sträckta i rätt läge utan att att behöva nåla och har båda händerna fria till sömnaden. Det är även en god idé att hålla koll på hur långa stygn man tar. Jag fann att 9-10 mm mellan stygnen var lämpligt med tanke på utseende och tidseffektivitet.
Våderna sys samman med dubbla rader kaststygn och ca 2 cm överlapp. I den mån man inte har stadkant viks råkanten in under överlappet. Tyget viks så att man hela tiden kastar runt en vikt kant vilket underlättar arbetet avsevärt. Efter att ha sytt första kanten vänder man tyget och viker det så att andra sömen också sys om vikt kant från baksidan. I bilden ovan ser man tydligt resultatet där ena kastsömmen syns från framsidan och den andra från baksidan.
 
Tält är en för de flesta en stor investering, både i tid och pengar. Jag tänker därför visa ett relativt enkelt sätt att med modern teknik planera sitt tält och undvika onödiga misstag när man väl sätter saxen i tyget. Jag använde mig av två fria programvaror som har varit till stor hjälp för mig vid planering av bland annat tält. Samma program och samma principiella metod har jag även använt för att ta fram mönster till jonglerbollar, huvudbonader andra projekt där jag vill översätta ett 3D-objekts yta till ett sömnadsmönster. Programmen jag använder här heter Blender 3D (avancerat 3D-grafiskt modelleringsverktyg) och Inkscape (vektorgrafikprogram). Båda är fri programvara, dvs är gratis att ladda ner och använda. På hemidorna ovan finns programmen att ladda ner samt länkar till tutorials och annat matnyttigt för att komma igång.
Vi börjar med att modellera tältet i Blender 3D. Jag tänker inte gå in på detaljerna hur jag gör detta, det finns det bra tutorials för på hemsidan och det är väldigt elementär geometri det handlar om så det ska inte ställa till med några problem för den som lägger manken till. Innan jag modellerar tältet räknar jag ut vådbredden för tyget och räknar med hjälp av det ut basytans form så att radien på rundlarna och långsidans längd går jämnt ut på ett heltal tygvåder. Mitt tält har vådbredden 76 cm, exclusive sömsmån, vilket gav radien 1,5 m med sex våder i var rundel samt 3x76 cm i långsidan. Med detta i åtanke modellerade jag tältet nedan så att det är i full skala i programmet.
När jag modellerat tältet så att jag blivit nöjd med formen markerade jag två kanter och markerade dem som sömmar (markera önskade linjer och tryck Ctrl-E -> "Mark seam"). Nu vet programmet var tältet ska klippas upp när jag sedan plattar ut geometrin.
Jag delar nu arbetsytan i två och ställer in arbetsfälten så att jag har "UV Face Select" till vänster och "UV/Image Editor" till höger. Jag håller muspekaren över vänster arbetsfält och trycker "a" så att hela geometrin är markerad. Däreter trycker jag på "u" och väljer "Unwrap". Jag får då den tillplattade geometrin i arbetsfältet till höger och sparar den till en svg-fil (UVs -> Scripts -> Save UV Face Layout). Självklart sparar jag arbetet med jämna mellanrum för att inte råka få arbetet ogjort.
Jag stänger nu Blender 3D och öppnar svg-filen i Inkscape.
Varje del i den utplattade geometrin är nu ett vektorgrafiskt objekt. Hela geometrin är en gruppering av objekt och hänger därmed samman som ett objekt. Jag skalar upp den så att vådbredden blir den samma som verklig vådbredd, men håller mig på skala 1:10 för enklare utskrift. Jag duplicerar geometrin, flyttar den ena till sidan och trycker Ctrl-u för att lösa upp grupperingen. Jag kan nu flytta runt delarna och kan lägga ut den på rad så som det skulle ligga utlagt på ett tyg. När jag är nöjd gruperar jag de nu välordnade delarna (Ctrl-g) och kan nu enkelt läsa av tygåtgången som längden av det markerade objektet (fortfarande i skala 1:10). Om jag vill kan jag även skriva ut den utplattade geometrin så att jag med sax och tejp kan bygga en enkel modell som man kan titta på, provmöblera etc.
När man väl fått kläm på hur programmen fungerar är de väldigt kraftfulla formgivningsverktyg som hjälper till att spara en tid, arbete och man undviker onödiga misstag.
|
|
11:58 pm
[Link] |
Ringspänne
I början av juli gjorde jag ett ringspänne i senmedeltida stil. Tekniken är troligen tämligen ohistorisk och resultatet har ingen direkt förlaga men det påminner i form och stil om fynd från London, Bergen, mm. Ringens totala diameter är ca 45 mm.
Arbetet inleddes med att en 2 mm mässingstråd böjdes till en överlappande ring. Den sågades av med en guldsmedssåg och löddes samman med en liten bit silver som lod. Ringen smiddes sedan ut till en ca 4 mm dred platt ring som dekorerades, filades och polerades. Dekoren höggs in med en lätt avtrubbad huggmejsel och körnare. Spiken drevs ut i mässingstråd av samma grovlek. Den är kallsmidd och därmed deformationshärdad men området som vikts runt ringen är värmd för att lättare formas snyggt.
Det hela blev en födelsedagspressent som jag hoppas blev uppskattad.
|
|
01:07 pm
[Link] |
Metkrokar
När jag var på Karmøy vikingafestival gjorde jag ett par metkrokar. Smedjan var tilljänglig på kvällarna och Tom som verkade ansvara för smedjan gjorde fiskekrokar vilket jag inte var sen att prova på. Jag gjorde först en i järn och sedan en i mässing för att testa skillnaden i arbetssätt. Den grundläggande metoden är den samma, man smider en spets som man viker och smider sedan ut en andra spets i viket. På så sätt får man en hullingförsedd spets. Man böjer sedan till kroken, kapar den i rätt längd och böjer till öglan. Sist filar man upp skärpa i spetsen. Den stora skillnaden mellan arbetssätten i mässing och järn är att järnet varmsmids och mässingen kallmids med återkommande värmning för att reducera spänningar. Jag avslutade för övrigt med lite kallsmide på båda krokarna för att på så sätt deformationshärda dem något.
När jag kommit hem från Norge kunde jag jämföra krokarna med ett foto av ett fynd från medeltida Söderköping (till höger). Jag visste redan på förhand att tråden jag använt var grov i överkant men fyndet har andra detaljer jag ska ta till mig inför eventuella fiskekrokar i framtiden. Kroken är rak en bit efter spetsen och är därefter kraftigt böjd för att sedan ha en mer öppen böjning längre upp på skaftet. På så sätt stärker man kroken så att den inte böjs upp lika lätt (kort hävarm) och fisken glider ner så att den hela tiden hålls under hullingen.
Nästa steg är att spinna en lina i tagel, men det får vänta tills jag får tag i lämpligt råmaterial. En beckad linnetråd kan nog duga tills vidare.
|
|
10:10 am
[Link] |
Patinor
Jag har äntligen gjort färdigt ett par patinor som legat och skämts på hyllan. Det var bara remmarna kvar och inför sommaren fanns behovet. Sagt och gjort.
Träbottnarna bygger jag på fyndavbildningar i Stepping Through Time. Remmarna baserar jag på skisser i samma bok och bilder på läderklädda patinor från tidigt 1400-tal. Tyvärr hade jag lite brottom när jag gjorde remmarna och lät därför bli att sy kantförstärkningar, vilket jag redan fått sota för. De har redan töjt sig efter att jag gått med patinorna i blött väder, så de behöver korrigeras och förstärkas.
Klackarna på patinans undersida gör dem väldigt bekväma att gå i. Man rullar bekvämt i steget tack vare att hällkacken inte ligger i bakkant och att den främre klacken lågger under tåleden. När man går upp eller ner för en grässlänt får man väldigt bra stöd och det känns nästan som att gå i en trappa. Det är inte fullt så bekvämt när man går horisontellt längs en slänt då man får anstränga sig för att trycka ner klackarna i marken för att inte tippa i stegen.
|
|
04:49 pm
[Link] |
Knappar och ny kjortel
Jag har inte lagt upp något på länge och det beror delvis på att jag fått nytt jobb och delvis för att jag har ganska omfattade projekt som inte är färdiga ännu. För att ändå bidra med något nytt så lägger jag upp lite av arbetet på en kjortel jag gjort för att ha arbetskläder till jobbet. Jag lägger fokus på knapparna.
Jag klipper till tyg till alla knapparna på en gång. Det är annars lätt hänt att knapparna blir olika stora. Eftersom jag vill ha runda knappar klipper jag till mindre bitar tyg att stoppa knapparna med. Bitarna klipper jag först kvadratiska (ca 27x27 mm) och klipper sedan av hören så de blir åttkantiga. Stoppningen är små kvadrater med ca 1 cm i sidan.
Till att börja med lägger jag två bitar stoppning på knapptyget och lägger stoppningsbitarna så att de ligger i 45gradig vinkel mot varandra. Lägger man dem utan vridning blir knappen lätt kantig. Knappen syr jag sedan ihop genom att ta ett stygn från sida till sida mitt över tygbiten och drar åt så att knappen viks dubbel. Jag drar sedan ihop de utstickande hörnen så att knappen blir mer och mer rundad. Till slut fäster jag tråden men låter tråden sitta kvar. Den använder jag sedan för att sy fast knappen på plagget.
När jag nu gjort de sex kmappar jag behöver till plagget syr jag fast dem på kanten av ärmslitsen.
Knapphålen tar jag upp med ett lagom brett stämjärn. Jag förstärker sedan kanten med ett varv langettstygn. Jag använder här ett brodyrgarn eftersom det räntar av sig mer än en tunnare tråd. Med tex knapphålssilke eller andra tunnare trådar kan det vara bra att sy två varv med langettstygn. Jag börjar med att fästa tråden med en knut från insidan och syr sedan langettstygnen från rätsidan. När jag kommit ett varv sticker jag tråden genom ett tidigare styng och färser tråden på avigsidan.
Skärningen är inspirerad av St. Francis kjortel. Kilarna i sidorna går ut en bit i ärmen vilket ger ett speciellt fall som man kan se på kjortlar avbildade i tex Holkham bible (1330-tal).
|
|
02:10 pm
[Link] |
Söderköpingskjorteln
Länsmuseet i Östergötland ställer för närvarande ut diverse medeltida fynd från Söderderköping. Blande de utställda fynden finns Södeköpingskjorteln i en svagt upplyst glasmonter. Kjorteln är daterad till 1200-tal, var färgad i blått och rött i mi-parti. Kjorteln är placerad i montern med en fragmenatarisk ärm och det som tolkats som bakstycket överst och det antagna framstycket på en glasskiva på en nivå under. Jag har tidigare studerat Nockerts tolkning av Söderköpingskjorteln som finns beskriven på Marc Carlsons sida - Some Clothing of the Middle Ages. Jag har inte förstått logiken i plagget efter Nockerts beskrivning och har därmed inte lagt större intresse vid fyndet.
När jag nu fick möjlighet att se fyndet med egna ögon reagerade jag på en rad saker. Plaggets delar låg inte upplagda i samma ordning som i beskrivningen på Marc Carlsons sida. Jag tycker mig kunna se nyansskilnader i färg mellan delarna (se ovan) och antar här att det är plaggest orginalfärger som lyser igenom den bruna färg tyget fått av att ligga i jorden. Jag antar även att plaggets alla delar ligger med rätan uppåt eftersom jag inte sett några sömsmåner på ovansidan. Med dessa antaganden finner jag att plagget, så som det ligger i montern, skulle bilda ett plagg med diagonalt samma färg till höger-fram och vänster-bak, respektive vänster-fram och höger-bak. I konst från perioden har jag mestadels sett plagg som har samma färg fram och bak på samma sida om mittlinjen när de är vertikalt tudelade i mi-parti.
För att få överblick över plagget och dess delar har jag med hjälp av digital bildbehandling förskt att simulera topvy av plaggets delar för att sedan kunna placera ihop dessa delar på ett sätt som känns logiskt.
Här ovan syns bakstyckets delar hämtade från två olika foton. Nedan syns samma delar efter att perspektivet förvrängts för att simulera topvy. Plankorna i bakgrunden och faktumet att två av styckena har paralella sidor underlättade när det gälde att få perspektivet trovärdigt.
Här ovan syns de två bilder jag utgått ifrån för att simulera topvy av framstycket. Observera att fofot tagits i relativt flack vinkel eftersom hyllan där bakstycket lagts upp hindrade en högre fotovinkel. Man kan därför anta att risken för fel vid perspektivförvrägningen till topvy är större för framstycket. Den perspektivfrändrade bilden syns nedan.
För att åstadkomma ett plagg med samma färg fram och bak på samma sida om mittlinjen så flyttade jag isär de delar som tolkats som baktycke för att mitt mellan dem placera in framstycket. Nedan syns plagget symetriskt utlagt kring mittlinjen fram. Observera att skalan och bitarnas längd antagligen är delvis fel eftersom de bygger på olika foton och perspektivet har förändrats. Jag försköt även delarna något i höjd för att få de stora kilarna som nu hamnat i sidan skulle få ungefär samma bredd vid samma höjd. De röda linjerna markerar att en del av tyget hamnat utanför bild.
Plagg med raka stycken fram och bak, med stora höga kilar i sidorna och mindre, lägre kilar mitt på är vanliga i grönlandsfynden. Jag gör här nedan en jämförelse mellan min ungefärliga bild av Söderköpingskjorteln och det av Nörlund beskrivna fyndet, Herjolfsnes no.43, som finns skisserat på Marc Carlsons sida.
I svart till höger syns en vektoriserad verson av Marc Carlsons skiss av Herjolfsnes no.43. Söderköpingsfyndet kan jämföras med samma skiss i rött som här förändrats genom att kilen mitt fram tagits bort och plagget i övrigt gjorts symetriskt kring mittlinjen fram. Strukturellt ser i alla fall jag stora likheter. Det är dock möjligt att min analys stämmer dåligt med hur plagget påträffats i jorden, hur bevarade rester av sömmar ligger, etc. Ärmen är tyvärr för dåligt bevarad för att en relevant jämförelse ska vara möjlig.
|
|
09:22 pm
[Link] |
Hyska och hake
För ett tag sedan testade jag att göra ett par hyskor och hakar i mässningstråd. När jag böjt till den huvudsakliga formen plattade jag till tråden något för att deformationshärda metallen.
Hyskan liknar ett odaterat fynd från Lund. Nu undrar jag om någon har fler historiska referenser på enkla hyskor och hakar. Jag vet att det finns gjutna hyskor och hakar på Historiska museet i Stockholm och som är daterade till medeltid men jag har inte sett exempel på enkla hyskor och hakar gjorda av böjd metalltråd dateradet till tidigare än 1500-tal. Jag har visseligen inte letat särskillt länge och upskattar om någon kan hjälpa mig att reda ut historien bakom hyskor och hakar.
|
|
10:58 pm
[Link] |
Sked från Lund
Jag gjorde nyss en sked för att efterlikna ett fynd från Lund. Fyndet är odaterad men bilder på liknande skedar finns i konst från 1300-talet. Jag hade tyvärr inte bild på förlagan när jag gjorde skeden och virket jag utgick ifrån var torr börk. Jag föredrar att arbeta i färskt trä när jag gör skedar och med en bild på fyndet hade jag kunnat få proportionerna bättre.
Bild på fyndet kan ses här.
|
|
11:52 pm
[Link] |
Ringspänne
En kompis fyllde år idag så jag knåpade ihop ett ringspänne till henne. Det är gjort av tre sammantvinnade mässingstrådar, vardera med 1,5 mm i diameter. Ringen är sedan ihoplödd med silverlod. Spiken är kallsmidd ur samma mässingstråd.
För att komma åt att polera i dalarna melan mäsingstrådarna använder jag ett grovt hampgarn som jag vaxat med polervax. Genom att vira garnet ett varv kring ringen så att den följer de tvinnade metalltrådarnas skruvning kommer jag på ett effektivt sätt åt de annars svåråtkomliga partierna. Ringenspännet är ca 3,5 cm i diameter.
|
|
12:41 am
[Link] | Såhär vid jul tänkte jag att det kan passa med lite mat på bloggen. Jag och min flickvän gjorde köttbullar för att testa hur de gjordes innan köttkvarnen utvecklades. Vi följde ett recept på Poume d'oranges (Engelskt 1200-tal) som ligger under Gode Cookerys samling översatta medeltidsrecept. Tanken är att göra köttbullar som efter att ha kokat täcks av äggvita och sedan ägggula under grillning så att de påminner om apelsiner. Vi lyckades bra med allt fram till grillningen. Vinter och brist på grill gjorde att vi fick göra vårt bästa med en vanlig ugn och det fungerade inget vidare. Man behöver kunna rotera spätten kontinueligt under simultan grillning och pensling med ägg för att bygga upp "skalet".
Vi bad att få köpa lite av det kött de på affären maler till fläskfärs. Expiditen kollade mycket konstigt på oss men var vänlig nog att ge oss lite rabatt eftersom vi skulle göra malandet själva. Redskapen vi använde var en träklubba som jag gjort för att knacka rustning men som ännu inte använts till detta, skärbräda och kniv. Tråget på bilden tänkte vi använda som mortel men det visade sig vara lättare att jobba direkt mot skärbrädan.
Köttet hackas så fint som möjligt för att sedan "mortlas" med klubban. En handduk under skärbrädan dämpar ljudet till allas trevnad, inclusive grannars.
Efter ca 45 minuter har 780g fläsk förvandlats till fläskfärs. Man förstår varför köttfärs sågs som en festmat. Det var ordentligt slitsamt och hade varit det även om man hade haft en riktigt vass kniv, vilket jag tyvärr inte hade. Kättfärsen blandas sedan med lite salt och peppar, och formas till runda köttbullar. Enligt receptet ska man ha äggvita på händerna när köttet formas och det underlättade faktiskt en hel del trots att det var halt och slämmigt.
Köttet får sedan koka som frikadeller i en god buljong bestående av vaten, lök, salt, peppar och (otidsenligt oranga) morötter tills de är nätt och jämnt färdiga.
Resten av arbetet är inte värt att visa på bild eftersom det involverar misslyckad grillning i modern ugn. Smaken var bra men metod och utseendet blev inte som jag tänkt mig. Vad som skulle ha gjorts var att grilla köttbullarna tills de fått en fin gyllenbrun färg varefter man skulle ha byggt upp ett vitt hölje av äggvita genom att kontinueltigt rotera spetten på lagom värme från grillen samtidigt som de bestryks med äggvita. I och med att vi grillade i vanlig ugn kunde vi inte rotera spetten vilket gjorde att det mesta av ägget droppade av istället för att koagulera på ytan. Det är också viktigt att inte få för mycket värme då det gör äggvitan brunaktig. Efter att ha byggt upp ett vitt lager ska man bygga vidare med äggula så att man får ett gult yttre.
|
|
01:47 pm
[Link] |
Påsmössa
Jag sydde mig en ny mössa för att matcha de nya hosorna. En vänn har varit på mig en lägre tid med uppmaningen att jag borde ha en påsmössa och nu kände jag mig manad att göra henne till viljes. Jag bygger mössan framför allt på bildreferenser, se nedan och har konstruerat mönstret efter eget förstånd.
Mössan består av två stycken som sytts ihop och som fållats i nederkanten med en ca 7 cm bred fåll. Omkretsen i mössan är huvudets omkrets plus en cm vilket gör att mössan sitter precis lagom tight när nederkanten viks upp. Sömmen är rynkand en hel del i det böjda partiet för att åstadkomma en mer rundad och påsig form.
Referenser:
LIMBOURG brothers
Les très riches heures du Duc de Berry: January (detail)
1412-16
MASTER Bertram
Nativity, panel from Grabow Altarpiece
1383
|
[<< Previous 20 entries] |
![[info]](http://l-stat.livejournal.com/img/userinfo.gif){kind=small}
maxlu179's journal
